|
Finns det då någon livssanning?
Ja, men det är inte det jag tror, eller det du tror. Utan det är vad vi känner
just här och nu som är allas vår egen sanning. Jag tror inte att det finns en
utstakad väg som leder till sanningen, ingen kristen väg, ingen buddhistisk
eller hinduisk eller judisk eller någon annan väg. Vi människor har prövat många
vägar. Men de har inte fungerat.
Ingen religion är sann, anser jag. Religionerna, med deras tro på Gud, skapar en
inbillad trygghet. Att tro på en allsmäktig Gud som i kärlek och vishet har
ordnat allting som det är, fast vi inte alltid förstår honom, kan vara en tröst,
men det innebär också en vägran att se verkligheten precis som den är, en flykt
in i en orealistisk föreställningsvärld.
Alla religioner är skapelser av mänsklig tanke.. De kommer inte från Gud. Och så
har det alltid varit, människan skapar sig religioner att tro på. Dessa är inte
sanning, utan de står i vägen för upptäckten av sanningen. Gud skapar vi med vår
egen inbillning. Jag tror inte att vi är inte skapelser av Gud. Men jag önskar
att vi vore det.
Allt handlar egentligen om att vi ska vara fria från alla utstakade vägar för
att vi själva ska kunna upptäcka sanningen. Jag menar att alla måste förlita sig
på sin egen förmåga att se och inte vara beroende av någon annan. Fria är vi
först när vi ställt alla färdiga trossystem, livslögner samt anpassningsförmågor
åt sidan och beslutat oss för att söka oss själva, utan ledare, utan
auktoriteter. Det gäller att se bortom alla föreställningar om världen, om hur
den bör vara, fri från alla begränsande och förvanskande tankar om världen. I
den djupa inre stillheten, där sinnet är tomt, tankarna utan syfte, då kan
människan se klart och sant hur det verkligen är.
Vill du läsa mer om detta? Klicka då vidare
HÄR!
|