|
I den västerländska traditionen har vi fått lära oss mycket om negativitetens
och syndens natur, men vi har aldrig fått höra att en av de största synderna är
det liv som aldrig levs. Vi kommer till världen för att till fullo uppleva allt
som vaknar inom oss och allt som kommer i vår väg.
Det är en sorglig upplevelse att sitta vid dödsbädden hos någon som är
ångerfylld att höra honom säga att han så gärna skulle vilja ha ytterligare ett
år så att han hann göra allt det han alltid drömt om, men trott att han inte
kunde göra förrän han gått i pension. Han har alltid skjutit sina drömmar på
framtiden.
Det finns många människor som inte lever det liv de skulle vilja. Mycket av det
som håller dem tillbaka från att uppfylla sitt öde finns egentligen inte. Det är
bara bilder i huvudet. Det är inga verkliga hinder. Vi borde aldrig låta vara
rädslor eller andras förväntningar sätta gränserna för vårt öde.
Vi som fortfarande har tid är privilegierade. Men vi har bara ett liv och det är
så onödigt att skärma av det med rädsla och falska hinder. Irenaeus, som var en
fantastisk filosof och teolog under andra århundradet efter Kristus, sade: "Guds
härlighet är den människa som lever fullt. Det är underbart att tänka sig att
den verkliga gudomligheten är den närvaro där allt harmonierar - skönhet,
enighet, kreativitet, skapandekraft, mörker och negativitet.
Den gudomliga älskar den fulla närvaron i livet. Om man tillåter sig att bli den
människa man är stämmer plötsligt allt överens. Om du lever det liv du älskar
får du trygghet och lycka. Inte sällan beror den stora bristen på lycka inom och
omkring oss på det faktum att vi inte lever det liv vi älskar, utan snarare det
liv vi förväntas leva. Vi har inte samma rytm som vår personlighets dolda
signatur och ljus.
Varje själ har en unik form. Det finns ett förborgat öde för varje människa. När
man strävar efter att upprepa vad andra har gjort eller tvingar sig själv in i
en annan form förråder man sin individualitet.
Vill du läsa mer om detta? Klicka då vidare
HÄR!
|